När Johanna St Michaels växte upp i Korsbyn i västra Värmland tyckte hon om att läsa Veckorevyn. Det var 1970-tal och en bild på den New York-baserade fotomodellen och skådespelerskan Agneta Eckemyr prydde ett av omslagen.

– Jag brukar säga att hon var en av de stora 70-talsexporterna från Sverige. Hon var blond, snygg, rolig och på väg ut i världen. Otroligt talangfull. Men i USA sågs hon som den vackra flickan från Sverige. Att hon kunde göra allvarliga roller visade hon inte minst i de svenska filmer som hon var med i, som Kristoffers hus. Hon borde ha fått göra flera sådana filmer, säger Johanna St Michaels.

Hon gjorde sin första dokumentärfilm för tio år sedan och flera av dem har visats på SVT. Däribland Travriket som handlade om Årjängstravet och tränaren Nils Ola Andersson. Innan dess jobbade även Johanna St Michaels som fotomodell i New York.

– Min egen bakgrund spelar nog en stor roll till varför jag gjorde den här filmen. Jag har upplevt branschens baksida, bortom glamouren som den förknippas med. Det finns många fördelar med att vara vacker men även nackdelar. Och vad händer när man blir gammal?

Dokumentären utspelar sig till stor del i en takvåning med utsikt över Manhattan. Dit flyttade Agneta Eckemyr redan 1970.

– Skyskraporna tornar upp sig som berg utanför fönstren. Lägenheten i sig är inte så spektakulär men utsikten är fantastisk. Agneta kändes som en Törnrosa i ett hem överbelamrat med saker och jag var intresserad av att veta hur ett hem förändras över 40 år, vilka spår någon sätter efter så lång tid. Det var som om de hade smält ihop till ett hon och lägenheten, den genomsyrades av henne.

Johanna St Michaels slogs av Agneta Ecke­myrs gästvänlighet och stora kontaktnät. Dörren till hennes hem var öppen för såväl ambassadörer som au pairer.

– Alla var välkomna och hon hade en enorm vänskapskrets runt sig. Ibland har hon kallats för Sveriges inofficiella ambassadör i New York. Hon har alltid försökt att hjälpa unga svenska tjejer som kommer till New York med drömmar om att jobba som modeller, designers eller skådespelare.

Men ju längre arbetet med dokumentären fortskred desto mer insyn fick Johanna St Michaels i de problem Eckemyr brottades med. Dels hade hon problem med att betala hyran och kämpade för att få behålla lägenheten som var en så stor del av hennes liv. Dels var hon sjuk.

Johanna St Michaels vill inte gå in närmare på vad för slags sjukdom Agneta Ecke­myr drabbades av men konstaterar att det påverkade utgången av filmen.

– Hennes livssituation gjorde att filmen tog en annan riktning och det blev som två delar. Det börjar som ett personporträtt om skönhet men sen blir det nästan som ett socialrealistiskt porträtt om att åldras. Hon älskar sitt liv där och själv tänker jag alltid på New York som drömmarnas stad. Men det är en hård stad och man kan falla hårt. När det går dåligt så går det dåligt väldigt snabbt.

I början av maj premiärvisades Penthouse­ North på den prestigefulla filmfestivalen Hot Docs i Toronto. Detta som enda svenska film i tävlingen.

– Det är en av världens största dokumentärfilmfestivaler så det var ett väldigt lyft. Det är svårt att komma med där. Hot Docs är lite som dokumentärfilmens Cannes. Av runt 5 000 inskickade bidrag togs 200 in.

• Skulle du säga att det resulterade i något slags genombrott för dig som regissör?

– Det kan man nog säga. Man kommer upp en liga som regissör och det blir lättare att få sina filmidéer finansierade i framtiden.

• Vad fastnade man för med Penthouse North tror du själv?

– Den tar upp ett fascinerande människoöde och Agneta är en rolig karaktär. Hon säger precis vad hon tänker och kameran bara älskar henne. Det blev samtidigt en väldigt sorglig och vemodig historia men filmen känns viktig i dagens läge där man tittar så mycket på yta. Ungdomlighet och skönhet ges väldigt mycket kredd men det är förgängligt.

• Den 16 juni visas filmen på SVT.

Beslutet gäller under tiden den 1 juni till och med den 31 augusti och i områden kring Deje.

Regeringen har sedan tidigare godkänt att Forshaga kommun kan bekämpa översvämningsmyggen med VectoBac G.

I onsdagens VF berättade Britt-Marie Olsson, ekolog i Forshaga kommun, att pågrund av det höga vattenflödet och att myggenlarverna redan har hunnit långt i stadiet till att bli en färdig mygga är det försent att spruta denna gång. Nu får kommunen vänta tills nästa översvämning.

Under fredagen satte kommunen ut 21 gasolfällor i Deje med omnejd.

Mannen är 50 år och vill vara anonym, men berättar att det var hans lyckodag och att han inte trodde sina ögon då jackpotten på 66,5 miljoner kronor trillade in.

Storvinnaren bor i en lägenhet med sina barn och arbetar inom kommunalverksamhet. Kanske säger han, att han ska dra ner lite på sin arbetstid men att sluta arbeta är inget han kan tänka sig.

– Pengar är inte allt, men det här är underbart för mig. Nu ska jag skaffa mig en bil för det har jag inte haft råd med tidigare och sen ska jag köpa mig ett hus, för det är också en dröm jag haft, säger den lycklige nyblivna mångmiljonären.

Även barnens mamma ska få en del av vinsten och barnen ska få varsin surfplatta. Han tänker även skänka en del av vinsten till sin familj och släkt.

En knivbeväpnad maskerad man kom in i butiken och hotade personalen med en kniv av större modell.

Mannen försvann från platsen med en okänd summa pengar.

– Vi fick kanske 530 kronor i snitt, mot 1 400 i Örebro och uppemot 2 000 i Västra Götaland. Sen är vi tacksamma att nyutexaminerade sköterskor får 24 500 i månaden, men när andra som jobbat tio-femton år bara tjänar 500 mer, då har inte lönerörelsen funkat.

Det säger Nils Fogelquist, samordnare för ambulanssjuksköterskorna vid Vårdförbundet i Värmland.

• Vad får det för följder när så många slutar?

– Det är ju väldigt mycket erfarenhet som har gått förlorad. De som kommer in nya behöver handledning för det tar sin tid att bli rutinerad ambulanssköterska.

– Flera har gått till grannlänen, jobbar man i Säffle och får 5 000 mer i månaden om man flyttar två mil till Åmål så är det inte så svårt att välja. Några har också börjat på bemanningsföretag och några hos kommunerna, som också betalar mer. Och det här fortsätter ju, senast i dag såg jag på Facebook en kille i Torsby som berättar att han fått annat jobb.

Inför sommaren betecknar Nils Fogelquist situationen som katastrofal. Han säger att det saknas ett 20-tal personer i verksamheten och det försöker man täcka upp bland annat med att återgå till dygnstjänstgöring i Säffle, Torsby och Hagfors.

– Det är vi i Vårdförbundet inte glada över. Vi bekymrar oss för patientsäkerheten och har man jobbat ett helt dygn kör man som om man vore lite berusad, såna vill man ju inte ha på vägarna.

• Era chefer säger att de vet att det behövs och att det kommer en satsning på era löner, men det gick inte i år. Hur ser ni på det?

– Det är inte roligt, vi vill få dem att förstå att de måste motivera dem som finns kvar så vi inte tappar fler. Det är politikerna som styr inriktningen på vart pengarna ska gå, så det är inte omöjligt om viljan finns, säger Nils Fogelquist.

– När jag läste om tävlingen tänkte jag ”shit, det är ju min livsdröm”! Så jag skrev och berättade lite om att jag jobbar med ungdomar i utanförskap, och i onsdags ringde VF:s chefredaktör och sa att juryn valt ut mig. Jag fattade det knappt först – nu tycker jag det är superspännande!

Priset har uppenbarligen hittat till rätt person, och nu funderar Cecilia bara över vart hon kommer att få åka och när det kan bli av.

– Jag tror och hoppas att jag får vara med och jobba på något vis, och jag har pratat med de ungdomar jag jobbar med här hemma om att kanske hitta något sätt att få med dem i något biståndsprojekt, om jag hittar något som jag brinner för.

• Har du själv sysslat med internationellt bistånd på något sätt?

– Nej, inte mer än att skicka pengar till Världens barn-galor och sånt. Men på hemmaplan har jag varit engagerad i hjälp till utsatta barn och kvinnor.

• Om du får välja helt fritt, vart vill du helst åka?

– Jag älskar Sydamerika och har varit där två gånger på semester. Men jag åker gärna till Afrika eller Indien eller vart som helst.

Vid den stora insamlingskonserten på Sandgrundsudden på lördag, som ingår i kyrkans arrangemang Världens fest, får Cecilia Cekestrand ta emot priset och diskutera den närmare utformningen av det med Urban Jorméus, chef för kyrkans insamlings- och biståndsverksamhet.

– Vi har många projekt i olika delar av världen, men hon är ju intresserad av ungdomsfrågor och då skulle Centralamerika kunna vara intressant för henne – där har vi en hel del sådana insatser, som hon nog skulle kunna ha utbyte av. Där finns många utsatta ungdomar som kanske hamnar i ännu mer tragiska situationer än i Karlstad, säger Urban Jorméus.

Lena J Olsson på stiftskansliet har arbetat med förberedelserna i över ett år.

• Och nu är det examen… Har du några fjärilar i magen?

– Nej, det känns bra. Nu är det bara att hänga på och följa med, säger Lena J Olsson på fredagsmiddagen då de 2 000 föranmälda börjar anlända till Karlstad. De kommer att märkas i stan under helgen, räknar hon med.

– Så mycket folk sätter avtryck, inte minst hos hotell och restauranger. Sen är det ju också många publika evenemang.

• Om du skulle välja ut en enda programpunkt att rekommendera till Karlstadbor i allmänhet, vad skulle det vara?

– Då får jag välja den stora konserten på Sandgrundsudden på lördag klockan 17, där artister från Hagfors och Västra Ämtervik uppträder sida vid sida med sångare och dansare från Tanzania, Afghanistan och Indien. Det blir en fantastisk upplevelse!

• Vad är det annars för människor som har anmält sig till hela arrangemanget?

– Det är människor som är engagerade lokalt i det internationella arbetet, förtroendevalda eller ideella. Allt ifrån syföreningar till scoutgrupper från hela landet, bland annat många ungdomar, vilket ju är väldigt roligt.

Världens fest arrangeras vartannat år och hålls i år för sjätte gången. Meningen är, säger Lena J Olsson, att det ska ge deltagarna lust och engagemang.

– Vi hoppas att de åker hem och känner att de vill arbeta vidare på det lokala planet, för det är där man kan göra något. Och Karlstadsborna hoppas vi ska känna ”wow, roligt att se att Svenska kyrkan är här”, och att det kanske väcker engagemang för internationella biståndsfrågor hos dem också.

Ett 100-tal funktionärer arbetar med arrangemanget, och i samband med de många gudstjänsterna – bland annat fyra som spelas in för kommande tv-sändningar – är ytterligare hela 900 personer delaktiga. På söndagens högmässotid är alla gudstjänster i hela stiftet inställda och sammanlysta till Sandgrundsudden, där ärkebiskopen Anders Wejryd gör sitt sista större framträdande innan han går i pension. Medverkar gör också en norsk, en engelsk och en tanzanisk biskop.

Och efter den stora utomhushögmässan följer världsrekordförsök i kyrkkaffe, där målet är satt till 3 000 sörplare – om inte någon elak fornnordisk vädergud känner sig trampad på tårna och förstör alltsammans.

Fredagen avslutades med en konsert på Löfbergs arena dit deltagarna marscherade utefter Klarälven. Solen strålande och alla deltagarna välkomnades av Rustan Christensson som spelade trumpet vid älvkanten.

Utanför entré stod Lars Olsson, präst i Väse-Fågelviks församling och väntade på sin hustru.

– Det här är en manifestation som vi har arbetat med under många år. Vädret är med oss och det kommer att bli en väldigt trevlig konsert här inne, jag var med under genrepet, berättade Lars Olsson.

Konserten med Värmlands opera bjöd på både klassik och moder musik. Allt avslutades med att man byggde ett altare på scenen och biskopen Esbjörn Hagberg berättade att sist han var, på arenan var på finalmatchen i hockeyn och då hade han gärna velat vara med i omklädningsrummet innan matchen. De som sen ville kunde få avsluta kvällen på arenan med nattvarden.

En mängd mygglarver ligger redo för att kläckas i trakterna kring Deje och Forshaga.

– De flyger nog inom en snart framtid, kanske i slutet av nästa vecka, säger ekologen Britt-Marie Olsson på Forshaga kommun.

Tanken var att ett gäng kor skulle trampa sönder larverna runt Torptjärn, men den planen sprack på grund av översvämning.

– De har inget att gå på, det är galet mycket vatten och en fara för kossorna. Bron är helt översvämmad och det är dåligt bete för att allt är under vatten. Så de kan inte hjälpa till med bekämpningen på grund av de otroliga flödena, säger Britt-Marie Olsson.

Häromdagen fick hon använda en båt för att ta sig ut på Pannkakan.

– Då mätte jag 86 centimeter vatten på översvämningsytan, säger ekologen.

Nu tipsar Britt-Marie Olsson om att de som har gasolceller ska ställa ut och sätta på dem i myggbekämpningssyfte.

– Man ska inte ställa dem för nära intill sig eftersom de drar till sig mygg. Och lås gärna fast dem så de inte får fötter, säger hon.

Han, Jan Kumlin från Ängsbacka och en handfull andra entusiaster har under de senaste två åren jobbat hårt för att lyfta den mer än 100 år gamla skolan ur sin malpåse.

Nu börjar de kunna skörda frukterna, genom att flera företag och verksamheter kommit in som hyresgäster.

Bland annat hyr en revisionsbyrå in sig i det stora skolhuset och Studieförbundet Vuxenskolan kommer också att flytta in där inom kort. I det äldsta skolhuset, det så kallade B-huset, har bland annat ett gym etablerats och en stor del av bottenvåningen viks till utställningssalar. En förskoleavdelning kommer att också att öppna i ena änden av huset i höst.

– Nu har vi egentligen bara skolhuset längst sydväst kvar, men där pågår förhandlingar med kyrkan. Det kan bli så att de flyttar dit med sitt förhandlingshem. I så fall är vi ekonomiskt i hamn med hela området, säger Jan Kumlin.

Under det öppna huset i samband med Molkoms vårmarknad gavs en bra inblick i det brokiga utbudet. Ett dussintal konstnärer med Molkomsbakgrund ställde ut i B-huset, skaparverkstad i det stora skolhuset och matsalen hade vikts till nostalgi. Tidningsklipp, fotografier, skolfotoalbum.

Leif och Ulla Adolfsson från Ulvsby stod och bläddrade i skolkataloger från 1980-talet.

– Det här är ju så roligt. Jag gick själv i skolan här en gång i tiden, och våra döttrar gick på Åsvallaskolan på 1980-talet, säger Leif.

– Jamen titta, här är ju Ulrika! Hon är sig lik, utropar Ulla och håller upp 7B från 1983-1984 års klassfoto.

Mikael Bernholm, han hoppas att Molkomsborna fortsätter omfamna Mötesplats Graninge.

– Det har saknats en plats för kultur och kreativitet här i Molkom, en plats att mötas över intressesfärerna. Det är när människor möts som det kan hända saker.

Torsby och Hagfors kommuner har drabbats värst av den senaste tidens höjda vattennivåer i Klarälven. I Torsby har ras inträffat och enstaka vägar har översvämmats.

– En privat tillfartsväg fick stängas av och vi fick tillfälligt flytta en äldre dam till ett äldreboende. Och vårfloden medförde ett ras vid Emmarbolsflon nära riksväg 62 söder om Stöllet, där älvkanten gav med sig, berättar Pär Maltesson, räddningschef i Torsby.

Rasområdet är sedan i onsdags avspärrat så att inte mark­ägare kan köra där med traktorer och andra maskiner. Riksväg 62 är öppen för trafik som vanligt.

– Just nu ser läget gynnsamt ut. Tillrinning, tappning och vattennivåer minskar, så vi är lugna. Vi har inte hunnit sammanställa hur många som drabbats, men vi har tagit emot ett 20-tal samtal om hotande översvämning. Det har inte blivit något på mer än fem, sex av de ställena. Många som bor i Klarälvdalen är vana och gör sina åtgärder utan att vi känner till det, säger Pär Maltesson.

Även i Hagfors håller vattnet på att sjunka undan.

– Men det är fortfarande högt. Många har fått vatten i källaren, men alla rapporterar inte in det. Vi har besökt tre hushåll som fått låna pumpar, säger Håkan Finnkvist, räddningschef i Hagfors kommun.

Karlstad befinner sig mitt i kulmen och har drabbats av översvämningar i vissa områden.

– Vi har inte gjort några mer åtgärder sedan i onsdags kväll då vi stängde av slingan runt Gubbholmen. Innan dess stängde vi av cykelvägen under Tormestadbron och gångtunneln under motorvägen vid Brigadmuséet och lade igen Torpnoret vid Skåre, meddelar Per-Anders Bergman, utvecklingschef på Karlstads kommuns teknik- och fastighetsförvaltning.

• Är det någon fara för allmänheten?

– Nej, så länge man inte är i eller på Klarälven är det inget problem. Vi stänger av cykelvägar för att det inte ska inträffa olyckor. Det vi har sett under fredagen är att vissa flyttar på avspärrningarna, det är inte så lyckat. De finns där av en anledning.

I onsdags minskades tappningen förbi Höljesdammen från 540 till 475 kubikmeter per sekund. Och om väderläget fortsätter vara gynnsamt bedömer Fortum att nivåerna i Klarälven kommer att vara normala för årstiden i slutet av nästa vecka.

– Läget ser nu ut att normaliseras och även om många har påverkats av de höga flödena så verkar skadorna bli relativt begränsade. Samtidigt vill vi uppmana allmänheten till försiktighet eftersom nivåerna i Klarälven kommer att vara fortsatt höga under en tid framöver, säger Fortums Jens Bjöörn.

Den 16 januari ska 18-åringen och 20-åringen, som har åtalats för medhjälp till misshandel av taxichauffören, tillsammans med en annan 20-åring ha kört till Vänersborg för att hämta den 18-årige torpeden. Sällskapet åkte sedan till Örebro. En av 20-åringarna ska ha känt till att en person förvarade stora summor kontanter i hemmet.

I förhör säger en av de misstänkta att ”det skulle finnas en låda med 300 000 kronor i bostaden”. Väl framme vid bostaden misstänks torpeden ha slagit sönder ett fönster och tagit sig in i lägenheten. Han skrämdes dock på flykt av lägenhetsinnehavaren, och stölden misslyckades. Sällskapet åkte därefter till Karlstad där taxichauffören två dagar senare skars svårt i ansiktet.

Åklagaren har åtalat kvartetten för försök till grov stöld.

– Det var som en eld eller en blixt, berättade taxichauffören i förhör då han beskrev hur han höggs i ansiktet. Kniven skar sönder mannens kind, tungmuskel och ansiktsartär.

På kvällen den 18 januari beställdes en taxi till Tynäsgatan. När taxichauffören anlände till platsen kom en man fram och började prata. Därefter attackerade mannen taxichauffören.

Redan i förhör på sjukhuset berättade taxichauffören att han trodde att en konflikt med en 37-årig man, även han taxichaufför, kunde ligga bakom attacken. De båda möttes i tinget under hösten och den skurne taxichauffören friades då för misshandel av 37-åringen.

– Vi misstänker att den händelsen i kombination med allvarliga förolämpningar är bakgrunden till överfallet, säger åklagare Christian Nilsson.

I mitten av januari ska 37-åringen ha pratat med en 18-åring och en 20-åring om att taxichauffören skulle misshandlas. I förhör har de inblandade gett olika versioner om hur affären gjordes upp. 18-åringen ska ha kontaktat en 19-årig man i Vänersborg, som i bil hämtades till Karlstad den 16 januari.

Två dagar senare ska 20-åringen ha beställt en taxi till Tynäsgatan där 18-åringen misstänks ha huggit chauffören. Därefter ska 20-åringen och 18-åringen ha åkt till Kronoparken där de av 37-åringen ska ha fått 2 500 kronor. 18-åringen fick 2 000 kronor, resten delade 20-åringen och 19-åringen på. De kläder som 18-åringen hade på sig och även kniven, ska ha kastats i en container på Kronoparken. Någon dag senare ska 18-åringen ha tagit tåget tillbaka till Vänersborg.

– I början av utredningen fanns det mycket som tydde på att det handlade om ett beställningsmord. Men bland annat då samtal mellan de åtalade avlyssnades framkom uppgifter om att det beställdes en misshandel, säger Christian Nilsson.

I förhör har 20-åringen sagt att 19-åringen ”bara skulle ge taxichauffören två smällar, två blåtiror” och att då han läste i tidningen om att chauffören knivskurits svårt hade tänkt ”shit, idiot”.

19-åringen åtalas för försök till mord. 18-åringen och 20-åringen åtalas för medhjälp till misshandel. 37-åringen åtalas för anstiftan till misshandel. Vissa av de inblandade har delvis erkänt, medan andra har nekat.

Rättegången ska inledas i mitten av juni.

Precis som i Mariebergsskogen i Karlstad så har Jönköpingsborna möjlighet att ha djurlivet nära inpå och djuren har blivit lokalkändisar. Dödsmisshandeln i måndags har därför väckt upp starka känslor och nu kräver invånarna vakter.

Det var vid niotiden på lördagsmorgonen som mannen väjde för sopbilen vid Holmby avfallsanläggning i Sunne.

Han körde ner i diket och fortsatte ett antal meter innan han tillslut krockade med en vägtrumma och voltade.

– Han blev allvarligt skadad, säger Eva Högfeldt, vakthavande befäl vid Värmlandspolisen.

66-åringen fördes till CSK i Karlstad med ambulans.

Olyckan skedde 11.16 på E18 vid Värnäskorset, Torsby.

– Enligt uppgift så hade han ingen hjälm och efter de omständigheterna får man ändå säga att han klarade sig bra, säger Eva Högfeldt, vakthavande befäl vid Värmlandspolisen.

23-åringen klagade över smärta i en höft och ett ben och fördes i ambulans till sjukhsuet i Torsby.

– Jag måste försöka innan jag säger att det inte går!

Hennes sökande ska dessutom bli till en radiodokumentär.

På nationaldagen flyger hon till Seoul, helt ensam. Resfebern har redan börjat göra sig påmind.

– Det är lite läskigt att inte ha mamma och pappa med sig. Men trots att de inte kan åka med fysiskt, finns de ju bara ett telefonsamtal bort, säger Anna.

Hon adopterades av mamma Lena och pappa Gerth när hon var fyra och en halv månad. Uppväxten i Växjö var harmonisk och Anna funderade aldrig över sin bakgrund. Sedan gifte hon sig med höjdhopparen Stefan Holm och följde 2005 och 2006 med honom till Sydkorea på tävlingar.

– Stefan undrade om jag inte skulle besöka adoptionsbyrån när vi ändå var där. Jag var inte alls intresserad. Till slut gick jag med på det, mest för att han tyckte det var så spännande.

Eftersom de biologiska föräldrarna är okända lyckades Anna och Stefan inte finna någon information alls. Dessutom fick de besked om att all eventuell information ändå hade slängts efter tio år. I ett land med 50 miljoner invånare, varav 25 miljoner i Seoul-området, fanns inte mycket mer att göra den gången.

Besvikelsen var inte särskilt stor. Efteråt har Anna emellertid börjat fundera mer på sitt ursprung.

– Nu är jag över 40 och har insett att jag bara känner en biologisk släkting, min son. Jag ser hur mamma och pappa blir äldre och har börjat fundera över hur mina biologiska föräldrar har det.

Mest nyfiken är hon på varför hon lämnades bort. Var det på grund av fattigdom, sjukdom eller kanske våld?

– Jag tror att det finns väldigt goda skäl till att de lämnade mig på gatan. Vi i Sverige kan inte tänka oss in i de yttre faktorerna, som att inte kunna mätta sitt barn för dagen.

Anna är journalist i grunden och tänker göra en dokumentär åt P4 om sin annorlunda släktforskning.

Hur ska då sökandet gå till? Svaret är efterlysningar i media. Hon har kontaktat tidningar och tv-stationer i Sydkorea för att få hjälp. Hittills har alla sagt nej med motiveringen att det var otroligt många som adopterades från Sydkorea på 70-talet och att de översköljs med liknande förfrågningar.

– Ett tag ville jag ställa in resan eftersom det kändes lönlöst. Sedan funderade jag hela natten och insåg att det bara var att bryta ihop och komma igen.

Anna förklarar att hon kommer köra den jobbiga taktiken: inte gå från mediehusen förrän de hjälpt henne.

– Det är inte alls min stil, bara att resa ensam är utanför min trygghetszon. Samtidigt är jag inte den som ger mig. Nu tänker jag trycka på att jag är en journalist som gör en dokumentär. Förhoppningsvis går det vägen om jag brer på lite.

Dessutom planerar hon att besöka adoptions- byrån igen, barnhemmet, polisstationen hon kom till efter att hon hittats, sjukhuset hon undersöktes på innan adoptionen och svenska ambassaden.

Hela resan kommer dock inte handla om sökan- det efter rötterna. Anna planerar att supa in den koreanska atmosfären ordentligt och bland annat laga mat tillsammans med en inhemsk kock.

– Förhoppningen är att jag ska träffa mina biologiska föräldrar men förväntningarna kan ju inte vara det. Chansen är så himla, himla liten. Mitt liv står inte och faller med det. Jag ska försöka att verkligen njuta av resan.

• Om du inte får något napp, kommer du kunna släppa det när du kommit hem?

– Ja. Jag tänker på filmen Sliding doors – är det meningen så blir det. Hittar jag ingenting så är ju det också ett livsöde värt att skildra.

Fotnot: VF träffar Anna när hon kommit hem igen, i andra halvan av juni.

Det var i torsdags som kommunen befarade att vattnet var dåligt och gick ut med en varning. Det var det höga vattenflödet som gjorde att vattnet inte var drickbart. Men nu har vattenprover tagits och det visar att vattnet återigen går att dricka direkt från kranen. 

Mer information hittar ni här på kommunens hemsida. 

Paret hade bråkat och kvinnan hade fått tag i en kniv, mannen hade en träpåk. När mannen skulle ta kniven från kvinnan fick hon en skada på benet. Mannen greps och skulle förhöras under kvällen.

Förra året besökte cirka 600 personer ravefesten som hålls i Sunnemo söder om Hagfors. Då rapporterade polisen om 21 fall av narkotikabrott.

Det fanns inte några djur i ladan men det var risk att det närliggande boningshuset skulle skadas.

– Ladan och ett gästrum har brunnit ner till grunden. Det var helt övertänt när vi kom till platsen, säger Jonas Eriksson.

Lyckligtvis så blåste det gynnsamma vindar och boningshusets fasad blev endast svedd av lågorna.