Nu i sommar har mördarsniglar gjort angrepp på många grönområden runt omkring i Värmland.

Att det är fler mördarsniglar nu i sommar jämfört med tidigare år beror enligt Per Brunström, trädgårdsrådgivare på Hushållningssällskapet i Värmland, på att det regnade mycket i maj och juni.

– Det har varit mycket förut, men jag tror det kommer bli värre i år och det är även ett problem i andra delar av Sverige, säger Per Brunström.

Den spanska skogssnigeln, som den heter egentligen, är ett skadedjur som äter mycket och snabbt. I kombination med att de kan föröka sig med en otrolig fart kan de göra stor skada på växtligheter.

– Mördarsniglarna kan äta upp mycket av växtligheten – på en hobbyträdgård kan de ödelägga odlingar nästan helt. De är väldigt glupska och äter mycket och snabbt, säger Per Brunström.

Att de är tvåkönade och kan föröka sig själva gör att de är svåra att bekämpa. De kan totalt lägga upp till 400 ägg per individ. Det gör det svårt att bli av med mördarsniglarna helt, menar Ted von Proschwitz som är biolog på Göteborgs Naturhistoriska museum.

Om man kombinerar flera bekämpningsmetoder går det att hålla dem i schack. För att undvika att de lägger ägg i ens trädgård kan det hjälpa att hålla gräsmattan kortklippt.

Det går även bra att bekämpa dem med gift och fällor, men enligt Ted von Proschwitz är det mer effektivt att halshugga eller klippa mördarsniglarna.

– Gå ut med en ficklampa på kvällen, då sniglarna är nattaktiva, och hitta var de befinner sig. Samla ihop dem och gör ett snitt en halv centimeter från framändan. Då dör de omedelbart, säger han.

Mördarsnigeln

Mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln som den heter egentligen, är nattdjur och trivs då det är fuktigt. Helst ska det inte vara varmare än 8-10 plusgrader. En regnig och fuktig sommar innebär att de har större chans att överleva samt föröka sig.

Totalt lägger en spansk skogs­snigel cirka 400 ägg och de brukar kläckas efter fyra veckor. Därefter är de könsmogna efter ungefär fyra veckor. De kallas ”mördarsniglar” eftersom de ibland äter upp individer av den egna arten.

Källa: Ted von Proschwitz, biolog på Göteborgs Naturhistoriska museum