Det är på SVD:s Brännpunkt som de båda ministrarna publicerat förslagen, som de anser skulle förbättra samverkan mellan dem som berörs av rovdjurspolitiken. Totalt handlar det om fem olika åtgärder:

• En permanent vargkommitté ska inrättas ”i närtid”. Uppgiften blir att vara en referensgrupp till regeringen för att utarbeta en hållbar nationell vargpolitik.

• En gynnsam bevarandestatus för varg ska utredas på nytt, något som Naturvårdsverket får göra i samråd med Jordbruksverket. Bland annat ska en uppdaterad sårbarhetsanalys tas fram, där även socioekonomiska aspekter vägs in – som hur folket och näringarna i glesbygd påverkas av vargen.

• Anslagen för viltskydd ska ökas, och man vill också utreda nya och mer effektiva åtgärder för skydd mot vargen.

• De regionala viltförvaltningsdelegationerna ska utvärderas. Fyller de sin funktion? Är delegationernas sammansättning rätt balanserad?

• Regeringskansliet ska utreda processgången för licensjaktbeslut, så den blir mer transperent och rättssäker och förenlig med EU-rätten.

De olika parterna i vargfrågan är dock inte särskilt överens om förslagens förtjänster. Jan Bergstam i Naturskyddsföreningen i Värmland menar att flera av åtgärderna är glädjande:

– Den permanenta vargkommittén skulle kunna bli en bra motpol till de regionala vargförvaltningsdelegationerna som överlag fått en stark jaktinriktning. Och rättsprocesserna behöver absolut ses över. Nu är det ju fortfarande inte avgjort trots att jakten är över, det är inte rimligt.

Lennart Johansson, distriktsordförande för Svenska Jägareförbundet, är däremot betydligt mer kritisk.

Han anser att vargfrågan redan utretts grundligt och att det nu behövs betydligt mer verkstad.

– Jag har svårt att se vad ytterligare en diskussionsklubb i form av en permanent vargkommitté skulle göra för skillnad. Naturvårdsverket har dessutom redan ett rovdjursråd. Vad gäller bättre skyddsåtgärder – erfarenheten har tydligt visat under 30 år att det finns inget annat än jakt som verkligen biter för att freda djurhållningen.

– Grundproblemet gör man ingenting åt, nämligen att vi här i Värmland har 4,6 procent av Sveriges yta men 50 procent av den svenska vargstammen. Med lika mycket vargar över hela landet skulle vi ha en stam på 4 600 djur. Vem skulle tolerera det?