Sondra Karlssons liv har varit långt ifrån en dans på rosor. Men hon är noga med att poängtera att hon mår bra i dag, att det faktiskt går att hitta verktyg för att hantera till och med de mest mörka stunder som psykisk ohälsa kan leda till.

Sondra var bara nio år när hon efter ett övergrepp drabbades av depression. Under den tidiga tonåren exploderade sedan allt. Hon utvecklade anorexia och fick 15 år gammal diagnosen bipolär 1.

– Att vara bipolär 1 betyder att man antingen är av eller på; endera är jag en duracellkanin eller en zombie.

Under de maniska perioderna är hon strålande glad, har massor av idéer, sover knappt och beskrivs som en pitbull av omgivningen.

– Nackdelen är att jag nästan känner mig odödlig och kan försätta mig i farliga situationer, som att få skjuts hem av okända människor.

De maniska perioderna slutar nästan alltid med att Sondra går in i en psykos, blir inlagd och behandlad med elchocker.

Under de depressiva perioderna som följer orkar hon knappt upp ur sängen.

– Depressionerna är jobbigast. Trots att jag inte orkar någonting vägrar hjärnan att stänga av sig. Jag har inte sovit för egen maskin sedan jag var 17, 18 år.

Numera har Sondra lärt sig att känna igen tecknen och anstränger sig hårt för att inte hamna i vare sig maniskt eller depressivt tillstånd. Det fungerar.

– Jag använder mig av både mediciner, tankar och handlingar för att hålla det i schack. När jag börjar få svårt att ta mig ur sängen, måste jag tvinga mig att gå upp. Om jag inte bryter mönster sjunker jag snabbt.

Genom åren har Sondra lagt ner mycket tid och kraft på att dölja sin psykiska ohälsa, och säger att hon då istället blev stämplad som konstig. När hon åt mycket litium (medicin mot bipolär sjukdom) blev blicken dessutom tom och personligheten försvann.

– Samtidigt höll medicinen mig vid liv en period.

Hon syftar på tiden efter sitt allvarligaste självmordsförsök för åtta år sedan. Sondra hade skurit upp handlederna, tagit en överdos och lagt sig i badkaret, men hittades av en slump av en vän som hade hört hur Sondras katt skrek förtvivlat vid badkarskanten.

Det blev vändpunkten.

– När jag räddades insåg jag att det inte var meningen att jag skulle dö.

Senaste gången hon drabbades av en psykos var för två år sedan, efter att ha blivit riktigt kär för första gången. Hon fick höra av en vän att killen inte skulle acceptera att hon åt så mycket mediciner. Sondra bestämde sig för att sluta med tabletterna från en dag till en annan.

En och en halv månad senare hamnade hon i en psykos.

– Det skrämde iväg killen mer än vad några pillerburkar hade gjort, konstaterar hon.

Sondra bestämde sig för att börja prata om sin psykiska ohälsa.

– Jag vill inte få det slängt i ansiktet fler gånger. Nu vet folk och jag har insett att diagnosen är en del av mig men att det även finns så mycket mer.

De senaste två åren har Sondra föreläst för bland annat Hjärnkoll, en nationell kampanj som arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa. Främst riktar hon sig till vården och psykiatrin. Föreläsningarna beskrivs som ”hemskt roliga om ett hemskt ämne”.

– Alla i publiken känner sig bipolära, de både skrattar och gråter under föreläsningens gång.

Sondra vill dela med sig av sina egna berättelser för att få bort fördomarna kring psykisk ohälsa. För fördomar har hon stött på gång på gång genom livet. Till exempel när hon drabbades av svåra mag- smärtor av litiumet, men fick, på grund av sin bakgrund, höra av läkarna att det bara satt i hennes huvud. Till slut hade gallstenarna blivit för stora och förstört både gallblåsan och tarmen. Sondra fick opereras och har varit sjukpensionär sedan dess.

Ett annat exempel är när en man bröt sig in i hennes lägenhet och försökte våldta henne. Att Sondra var bipolär togs upp i rätten och mannen fick bara villkorlig dom, något som var ett väldigt hårt slag för henne. Sondra säger att hon enligt domaren hade varit för charmig och glad mot mannen innan han bröt sig in hos henne. Hennes blick hade helt enkelt varit för glittrig.

– När någon lider av psykisk ohälsa är det väldigt lätt för andra att peka på den. Ibland är man kanske självdestruktiv men det ska inte ge någon annan en ursäkt!

Förutom föreläsningarna har Sondra startat nätverket Selma. (Namnet är taget efter katten som räddade livet på henne.) Genom det hjälper hon bland annat våldtäktsoffer med psykisk ohälsa att stå upp för sin rätt.

Sondras dröm är att i framtiden jobba med arbetslivsrehabilitering.

– Jag är ju en levande manual!

Hon avslutar:

– Numera kan jag skratta tills jag gråter och gråta tills jag somnar. Jag är inte längre rädd för känslor eftersom jag har lärt mig att hantera dom.